Idag är familjen och hälsar på Madison, min nya vän.
Under slutet av min sjukskrivning började jag bekanta mig med Madis som kommit till gården. En nervös och lättstressad häst tyckte jag i början. Hoppade på mig för att han skyggade vid ett par tillfällen. Efter några gånger med tvekan om jag verkligen skulle ge mig in i detta började jag se en annan häst. En häst som började få förtroende för mig, en lugn och lyhörd häst som bara försökte sitt bästa, vilket ibland gjorde att han ville lite för väl. När man då inte tydligt visade hur man menade blev han osäker och stressad. Madis är första hästen jag känt tvekan inför att rida. Efter några tillfällen på banan där jag jobbat honom från marken började han lugna sig och gå lugnt och fint i longeringen. Anna-Karin har hjälpt mig hela tiden och efter att vi hoppat och klängt på och runt honom får Malin sitta på honom när jag longerar honom. Det går fint men han är slingrig som en ål. Efter det har Madis och jag ett par väldigt bra longeringstillfällen. Han verkar ha bestämt sig för att jag ska vara hans människa, har jag något att säga till om? ;) Jag känner mig lugn med honom nu och vi känner en form av tillit för varandra. Nästa gång är det min tur att sitta på honom och AK ska ta hand om longeringen. Det känns spännande!
